Resident evil-Extinction ( 2007, Russell Mulcahy)
Tvspel som blir filmer är inte en direkt lyckad genre, men det finns några få undantag som Silent Hill och första Resident evil. Resident evil behöll den krypande, gnagande känslan av att man skulle bli anfallen bakom varje hörn till filmen, och la även till en stor dos action och en ljuvlig Milla Jovovich.
Det jag tycker är mest intressant i Resident evilserien är faktiskt inte zombieslakten (även om den är rätt intressant. Det blir mer och mer utstuderade sätt man kan döda en zombie på) utan själva relationen mellan Alice och Det Onda Företaget Umbrella.
Resident evil-Extinction då, hur klarar den sig då? Den håller måttet trots en mischmasch av alla möjliga filmer som Hellraiser II, Alien 4, Day of the dead, Fåglarna och Mad Maxfilmerna. Den har den obligatoriska klyschan "man blir biten, men vägrar berätta det för sina vänner". Även "man blir biten och offrar sig för sina vänner"-klyschan dyker upp.
Trots viss förutsägbarhet och halvtaskigt manus så håller då Resident evil-Extinction, tack vare det svinsnygga fotot, bra specialeffekter (kråkstormen är ruggigt bra), och en Milla Jovovich som sparkar zombierumpa genom hela filmen.
Ett uppryck från den usla tvåan, lite sämre än första filmen.
Betyget blir 5/10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Zombiefilm är ju nästan alltid underhållande, men i RE (den första då) fanns det nästan bara en scen jag gillade - den med laserstrålarna. Får ge tvåan och trean en chans ändå, kanske.
Skicka en kommentar