söndag 30 december 2007

2007 års bästa filmer

I dagens nedladdningsklimat är det rätt svårt att veta vilka filmer som ska ligga på vilken årslista. Man hinner se filmer som inte haft svensk biopremiär än. Jag tänkte följa kvällstidningsmodellen och lista de som haft svensk biopremiär under året. Här kommer topplistan:

9: This is England
8: American gangster
7: Jesus camp
6: The departed
5: Pans labyrint
4: Zodiac
3: 28 veckor senare
2: Children of men
1: The fountain

med reservation för att kanske Jindabyne, Little children, Michael Clayton, Du levande, Eastern promises, Darjeeling limited och Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford, tränger sig in på topplistan.

(Årets två sämsta filmer var Mr Beans semester och Inland empire)

måndag 17 december 2007

TV-tips (Mike Rowe rular fett!!½§§)


Mike Rowe är programledare för "Dirty jobs"-det ultimata slackerprogrammet för oss som vill ha något kul att kolla på utan nån nämnvärd hjärnaktivitet. Det går på Discovery channel; hemvist för andra fina program som Mythbusters och andra "så funkar det"-program.
Mike; med en lätt sardonisk och småsarkastisk ton åker land och rike runt för att pröva på de där skitiga jobben som DU aldrig skulle vilja göra. Han är grisfarmare, skelettrengörare, apskötare, musselodlare. Kanske inget för de mest kräsmagade men himla kul för resten.
Dirty jobs går på söndagar 22:00 på Discovery channel.
Äldre avsnitt går för er nattsuddare 03:00 med repris 12:00 varje dag.

torsdag 6 december 2007

Rufus Wainwright på Cirkus, 1:a advent







Anspråkslöshet är inte Rufus Wainwrights grej. Under konsertens knappa tre timmar så hinns det med tre klädbyten, opera, fransk chanson, Judy Garlandcovers, irländska folkvisor; alla gjorda med Rufus egna stil.

Han gör entré i en ganska gräslig grön/guldglittrande satinkostym a la Las Vegasstyle och fram kommer RÖSTEN. Den magnifika rösten som tar över hela lokalen och sväljer all syre. Efter drygt en timme av ett pärlband fina låtar och framför en tårframkallande "Release the stars" så annonseras det ett litet break. Ganska skönt att få sträcka på sig och ta lite luft och göra lite kändisspotting; Marie Fredriksson, Fredrik Strage och Peter Jöback sågs i samlingen.


Efter denna besträckare var det dags att återvända till sätena. In kommer Rufus i lederhosen och knästrumpor och ser alldeles bedårande ut. Rufus stöds av en fantastisk blåssektion med valthorn, trumpet och trombon som ser ut att ha blivit hämtade från valfri Emir Kusturicafilm. På gitarr står Nick Lowe eller förmodligen hans tvillingbror och överträffar nästan Rufus i coolhet, och på trummor är det Jeff Buckleys förra. Ett ganska bra stöd i ryggen har Rufus, men det är i de ensamma pianoballaderna som ståpälsen kommer fram mest. Andra akten avslutas med en 15minutersversion av 14th street, där vi i slutet får se varje medmusikant en efter lämna scenen, och ensam kvar i slutet en ensam banjo.


Jag sitter kvar i stolen, helt utmattad medans de stående ovationerna smattrar runt i hela Cirkus. Jag är helt tagen och känner att jag knappt orkar mer...
Jag vet inte om Rufus orkar mer heller, för efter några minuter kommer han in i en vit morgonrock och spelar några vackra pianoballader, liksom för att lugna ner oss alla andra.
Efter en stund tas en stol och placeras längst fram på scenen. Rufus sätter sig ner och kontemplerar över kvällen "Isn't it fabolous?" säger han, medan han tar på sig örhängen, pumps.
Morgonrocken glider av och vi får se Rufus i en kortkort kjol, damstrumpor, kavaj och slokhatt. Bandet är omklädda i smoking och Rufus river "Come on and get happy"-En gammal fin Judy Garland cover.



Ja, allt det här och massa annat gjorde Rufus i söndags. Vad gjorde ni i söndags? Åt grillchips och kollade på Andra avenyn?






fredag 16 november 2007

Varulvsvalsen (Sigge Eklund, 2007)

Varulvsvalsen är en kärv, osentimental berättelse om en anhörigs familj som hamnar i kaos och i ständig ångest när den ena systern Rebecka återfaller i ett narkotikamissbruk efter fyra rena år. Sigge Eklunds berättarstil är stram, fåordig och griper tag i en direkt, och man fastnar direkt i vänner och släktingars kamp. Berättarrösten i boken som är Rebeckas svåger berättar om turer till socialen, polisen och alla möjliga instanser där kunskapen och medkänslan verkar ligga på noll.

""Missbrukaren är inte längre människa. Hon ser ut som en människa, hon låter som en människa, men hennes kropp bebos av en varulv. Och denna varulv är danssugen. Han bjuder upp oss till dans. Och vi valsar med." Så får våran berättare höra när han efter en lång tid och ständig kamp, och hela hans tillvaro nästan rasat samman går till ett anhörigmöte, och får höra att han är lika beroende. Han är medberoende. Drogerna har ändrat på honom också.

Varulvsvalsen är mer än en berättelse. Det är också ett starkt inlägg i dropgpolitiken i Sverige och en inblick i tafatta myndigheters agerande.

Betyg 8/10

fredag 9 november 2007

Ullared-The Gekås experience

Var nånstans kan man köpa ett enmeters ölglas och inte känna sig white trash mot resten? Var nånstans kan man köpa kalsonger för 19:95 och tycka att det är lite dyrt och man köper dom för 12:95? Var nånstans kan det uppstå vilda slagsmål om den sista "Tobbes trollerilåda" som den ständigt skrikande ungen ska få i julklapp?

Jo, Gekås i Ullared!

Dit styrdes färden imorse redan klart kvart över sju. Man måste tydligen vara i god tid ute sa min käre mor och syster-proffs på Gekås som de är. Efter en två timmars bilfärd på kurviga småvägar förbi orter som Slutarp, Åsarp, Blidsberg, Trädet, Tranemo och Limmared så var vi äntligen framme. Proffs som de är hade mor och syster hittat en parkering på en kyrkogård som bara låg 50 meter från ingången. Kan man det här med Ullared så kan man.

Jag fick även höra att det finns ett speciellt system när det gäller det här med vagnar och korgar. Det gick inte att hafsa hur som helst inte. Det togs två stora vagnar per person plus fyra korgar som placerades under vagnarna. Väl inne placeras vagnarna på strategiskt ställe i affären, och korgarna tas fram. Korgarna fylls och dumpas i vagnen, sen flyttas vagnen till nästa strategiska ställe i affären och korgarna fylls åter på..Problemet är att alla vill ställa sin vagn på samma ställe och det tjafsas och gnäbbas.

... och inte för att vara gammelmodig eller sexistisk, men det är bara kvinnorna som ropar, bara kvinnorna med som med glöd och hat i blicken stirrar för att nån råkade tränga sig före. Männen står i hörn med tomma blickar och noll livslust, redo att skära sig i handlederna med "Ullared Gekås rakhyvel" för 29:90.

Gekås är stort. Jättestort...tänk dig en standardIKEA och gångra med tre. Ta en standardIKEA en lördag vid löning och gångra med tre, så märker du att du har hamnat i helvetet bara för att du vill köpa den där Tshirten för 60 kr eller ett 20pack Twix för 30 kr. Men helvetet är som sagt ingen match för en medelålders dam som ser chansen att fylla på shampooförrådet i 10 år framåt.

Vad köpte jag då? Jag köpte den där Tshirten för 60 spänn jag. Även en tröja och ett par skor. Vad ska jag säga? Jag är whitetrash jag också tydligen.

måndag 5 november 2007

Indie as fuck!

Här är årets bästa indierocklåt från årets bästa indierockskiva!

Videon är jättesöt också.

http://www.youtube.com/watch?v=JK716RqoUms

Ny film #1

Resident evil-Extinction ( 2007, Russell Mulcahy)


Tvspel som blir filmer är inte en direkt lyckad genre, men det finns några få undantag som Silent Hill och första Resident evil. Resident evil behöll den krypande, gnagande känslan av att man skulle bli anfallen bakom varje hörn till filmen, och la även till en stor dos action och en ljuvlig Milla Jovovich.

Det jag tycker är mest intressant i Resident evilserien är faktiskt inte zombieslakten (även om den är rätt intressant. Det blir mer och mer utstuderade sätt man kan döda en zombie på) utan själva relationen mellan Alice och Det Onda Företaget Umbrella.

Resident evil-Extinction då, hur klarar den sig då? Den håller måttet trots en mischmasch av alla möjliga filmer som Hellraiser II, Alien 4, Day of the dead, Fåglarna och Mad Maxfilmerna. Den har den obligatoriska klyschan "man blir biten, men vägrar berätta det för sina vänner". Även "man blir biten och offrar sig för sina vänner"-klyschan dyker upp.

Trots viss förutsägbarhet och halvtaskigt manus så håller då Resident evil-Extinction, tack vare det svinsnygga fotot, bra specialeffekter (kråkstormen är ruggigt bra), och en Milla Jovovich som sparkar zombierumpa genom hela filmen.

Ett uppryck från den usla tvåan, lite sämre än första filmen.

Betyget blir 5/10